Att jag och min sambo har trasslat till det rejält med nycklar genom våra dryga 5 år tillsammans är känt. Under senhösten lyckades jag låsa mig ute 3 ggr (dvs glömde nycklarna på morgonen då P lämnade barnen), men räddades upp av att grannar hade den, att P var nära hem eller att jag duktigt gömt den på lämplig uteplats. I morse ringde P efter att jag lämnat barnen och var på väg till jobbet att det var hans tur. Antingen skulle hans nycklar ligga i hallen, eller åkt med i soptunnan med soppåsen (jag är högst förstående, gjort det själv). Återvände rappt till Adams förskola och hängde dem på kroken. Han själv var lagomt glad att sitta utanför kontorsdörren 45 min i väntan på kollega...På väg hem ringer han mig att han glömt mina nycklar på kroken på A:s förskola i all stress. Inte lika förstående sambo.. Men återigen räddas vi av grannarna som vattnade hos oss över julen och vi har halvt medvetet förhalat återlämnande av nyckeln. Vi vet nämligen scenariot som kan bli...
Nu gäller det att hänga ut nyckeln snabbt som attans igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar