Vinterland och annat smått o gott

Hej bloggen! Snön faller vackert ute och det ligger flera decimeter ute i mina föräldrars trädgård. Underbara februari och ljuvligt att få leka i snön, åka spark, pulsa i snön mm. Bara synd att inte småtrollen går än och kan släppas ned på backen. Vi drog till Dalarna i fredags och äntligen fick jag komma hit med friska barn som varit på väldans bra humör. En annan tvillingmamma på bloggen har döpt om sina barn till Fart&Fläkt. Tyckte det var hysteriskt passande, så i helgen har mina hetat Kläng&Häng. HELT GALNA! Till på köpet så är det ju inte speciellt barnsäkrat hos mina föräldrar så därav den förhöjda adrenalinkicken.

De har hållt på att välta tv:n, klämmer sig i luckorna som sitter på elementen (termostatvredet), klättrar upp för trappen efter att försäkrat sig om att morfar - the Guard of Stairs - tittar bort i 2 sek, välter ut hela badrumsskåpsinnehållet inkl nageltänger....and on and on. Helt normala 1-åringar med andra ord! Jag är glad att P får ta fighterna där hemma om dagarna..;)

Annars då? Jo, vi har inlett Operation Äta Själva och tänker att det skulle vara fint om de åt klanderfritt vid sisådär....13 mån ålder. Gossarna som inte ens kan dricka ur pipmugg själva (curlingföräldrar?!) har en bit kvar om man säger så. Men tvättmaskinen är glad åt diverse utökade uppdrag.

I torsdags var småkillarna på 1-årskontroll, fick spruta av läkaren och grundlig koll. Allting gick galant och det roligaste var när läkaren sa innan sprutorna skulle stickas i benen "Nu kommer ni att gråta mina små killar, annars är det något fel på er". Vad händer? Knäpptysta barn! Knäpptyst funderande läkare också som får revidera sina teorier.

Längden krympte 2 cm från förra veckan (!) men Samuel har ökat i vikt fint. 10,1 och 10,2 kg väger de och är väl typ 75 cm beroende på vem som drar i benen.

Adam då? Ja, han rockar på. Ganska upptagen av pussel, memory och att sortera pennor/kritor/pärlor. Inte så mycket att trä på pärlorna på halsbandet eller rita något. Stort fokus är på pratet och han babblar på hela tiden, mer och mer begripligt för oss föräldrar i alla fall. Sedan i onsdags har han varit bekymrad och fastnat i ank-historien från att vi matade ankor/änder/svanar i området. En anka attackerade Adams fötter då han tappade bröd och han backade in i vagnen halvt hysteriskt och trodde då att ankan bet honom i rumpan. Därefter ca 55ggr "Dumma anka, bita Adam rumpan. Adam rädd. Dumma anka, bita rumpan! Ajajaj. Dumma anka..." osv osv. Vi får ta en paus från ornitologbiten ett tag.