När jag inte är hemma med barnen på heltid så observerar jag verkligen barnens utvecklingssprång på ett helt annat sätt. Plötsligt bara kan barnen vissa saker! Och jag har inte hängt med. Lite ledsamt, men väldigt roligt att P får chans att uppleva allt först istället för mig. Vad har då hänt under senaste tiden?
Adam börjar prata renare och mer. Kan spontant berätta om vad som hänt på förskolan och berätta vilka som var där eller sjuka. Leker väldigt bra stundtals med småbröderna och kan vända deras humör på nolltid. Jagar, busar, lockar och kastar med bollar. Tänk vad de kommer ha nytta av varandra börjar få någon betydelse för mig. Äntligen! Adam kan också klä av sig och klä på sig riktigt hyggligt. Knäppa byxorna och ta på strumpor är fortfarande lite överkurs. Humörskille som svänger rejält minut till minut. Tvärsur, eller lägger huvudet på sned i nästa och säger "snälla mamma, spela klubba och bollen?".
Måns och Samuel då? Känns som det hänt massor! Nummer 1 är förstås att de oftare befinner sig i upprätt läge än på krypnivå. Fantastiskt skönt och de tycker det är jättekul att vandra runt bland alla möbler och kasta sig för att pusta ut då de närmar sig t ex soffan. De kan klättra upp och ned för soffa, säng, stolar, hela trappan, upp i vagnen....ja allt. Olyckor händer, men mer sällan för varje vecka. Måns förstår allt mer tillsägelser och rättar sig. Samuel visar fortfarande det "det dryga oförstående" leendet och envisas med att hänga i gardinen/bita Adam i foten/riva i blomkrukan ytterligare några gånger innan han lyfts bort. Tröttsamt! Tänderna sprutar ut och nu är nr 15+16 på väg. De kan säga mamma, pappa, lampa, bada, tittut och där. Inte så de ropar mamma och pappa, men man smälter varje gång! För att inte tala om deras söta gångstil...
3 kommentarer:
...så roligt att läsa här och få en föraning vad som väntar. vi längtar lite tills tjejerna kan sitta själva, men tanken på att de alla ska fritt gå omkring här hemma så småningom är både skrämmande och fantastisk. det är ju underbart charmigt med den där sköna stilen de har när de går i början. ser livsfarligt ut, men går oftast vägen.
-tobias.
Gulle! nu börjar vallningen...
Kram
Ja tiden går fort och alla fantastiska framsteg är så roliga att se och uppleva även om det också kan betyda att man får mer att göra, P får skaffa vallhund, har själv tänkt tanken och jag har bara två barn....
Kul att läsa om hur ni har det, men jag beundrar er för att ni orkar jag menar hus, 3 barn, varandra och så jobb på det, inte lätt att få ihop det alla gånger.Barnfri helg står högt upp på våran önskelista också. Själv har man nu hyr-hus och inser fördelar med det nu när våren kommer....inga måsten med trädgården här inte!
Ha det gott!
Kram
Pernilla
Skicka en kommentar