Hej bloggen. Times fly. Augusti är passé. Idag var första "riktiga" hämta-lämna dagen för oss. Min tur att hämta och 16 sharp gled jag in och plockade upp en lycklig Adam (som gärna ville stanna kvar) för att snabbt avancera 3 km söderöver och hämta småbrorsorna. Längtar tills de kommer till samma förskola, jösses vilket lyx det måste bli. Killarna blev jätteglada när de fick se mig och storebror, kast om halsen och sedan fingrarna upp i skyn eftersom ett flygplan passerade. Lycka! De ser för små och söta ut... precis som förskoleläraren antydde, att "en" är så framåt och med andra barn medan "den andre" står avvaktande och tittar, så agerade de när jag hämtade. Samuel stod och tittade vid lekställningen, medan Måns följde efter andra barn. Tänk om S känner sig ensam? Nejdå, ledsen om dagarna är han rakt inte förklarade fröken. Om hon nu tog rätt på dem...(de får 1v till att lära sig namnen). Nåja, hans sätt att lära sig om omvärlden eftersom han gör lika på hemmaplan. Men det är jobbigt det här med att komma in i nya rutiner. Mest för mig. Pluttarna. Står de där med yvig ljus kaluft och ser så små ut på stora gården!
Varit på bröllop 2 helger i rad. Hjälp såna fester. Helt slut. Nu lite mer jobb och sen i säng, hej.
1 kommentar:
Härligt att hämta hem fjunen! Visst ser de så små och pluttiga ut när de far runt på gården!!Personalen lär sig nog namnen ganska fort..På vårt dagis hade en av fröknarna haft issues om att "hur ska jag se skillnad?" efter 2 hela dagar tyckte hon det var stor skillnad och har stenkoll på vem som är vem. Det känns bra!
Skicka en kommentar